Ingenjören

En liten episod från min flygresa hit: bredvid mig (stilla sovandes halva resan; högt snarkandes resten) halvligger en ihärdigt sminkad kvinna från Amerika. Mitt emellan två sjok av sömn, frågar hon lite försynt mig om det möjligtvis var första gången jag flög till Jordanien. Nej, svarade jag, och här kan man inte gärna bara vända sida i boken man läser och fortsätta, så man anstränger fram ett leende och motfrågar. Gud nej; sjätte gången. Eller sjunde kanske, svarar hon och skrattar: More than I would have liked!
Eftersom jag då slipper fråga om det är business eller pleasure, frågar jag ”i vilken linje av arbete” hon är. Och här följer ett ungefärligt utdrag ur vår 3-minuters dialog.
- Contractors.
- Aha…
- Well, we work with the American government, I am an engineer.
- Oh, that sounds interesting. What kind of an engineer?
- Mostly we fix problems with Humvees.
- (nu börjar jag ana vart det bär hän). Ok…so you work for the Pentagon, or…
- We are independent contractors, but we mainly do work for the State Department.
- Aha…
- Sorry, are you gonna eat those pretzels? (hennes hand smyghugger mot min platsbricka där det ligger ett paket oöppnade och förmodligen oätliga ”complimentary pretzels”).
- No, please, go ahead (hon tar dem med ett blygt leende). But, so why Jordan? Why not Iraq, ’cause I would assume that’s where they break down?
- (skrattandes på ett flickaktigt sätt, precis som jag sagt något lustigt men liksom ba’ guuu’ va konsti’): But that’s where we all go – except me! They think its too dangerous for little me!
- …
- My colleges go (hon pekar hastigt och diffust några rader längre fram). The men (och så himlar hon med ögonen, liksom för att visa, titta hur knasigt det är med förlegade könsroller hit och dit, va, här har vi inte kommit längre. – And they let me stay behind and do all the boring paperwork!

Ja, så knasigt det kan vara. Här sitter man och språkar med en lätt överviktigt, tjejig amerikansk ingenjör som tycker att det konstigaste med hela grejen, är att hon – ”because I am just a little girl, hihhi” – inte får åka och fixa sönderskjutna Humvees i ett av de själva sönderskjutet land. Snart snarkar hon igen. Och jag vänder försiktigt det tunna bladet i min bok.